Flygande mattor

Fattar inte varför matte klagar på oss om kvällarna - kan väl inte vi rå för att mattorna hemma lever sitt eget liv och förflyttar sig när vi kommer springandes...
Vi är ju bara två lyckliga vovvar som springer som tokar genom hallen, ut i köket, in i allrummet, ut i köket och tillbaks ut i hallen när vi kommer hem om kvällarna. Och om mattorna blir så rädda för oss att de flyttar på sig, är väl inte VÅRT fel???
Matte är gnällig - se till att spika fast mattorna om du vill att de ska ligga snyggt, för vi tänker i alla fall inte sluta springa och busa... *fnys*

Kollektiv bantning

Varför måste jag banta, bara för att matte gör det? Tycker jag är taskigt - jag är en väldigt smärt och fin jycke som inte alls fattar varför jag inte kan få äta lite gottisar emellanåt.
Bara för att jag råkar vara en aning (typ några kilon) tyngre än lillsyrran finns det väl inte skäl för matte att hålla strikt mathållning på mig?
Äh, kom igen matte - vi kan väl fortsätta lägga oss tillsammans i vassruggen vid stranden... Där ser ingen om vi har något kilo extra eller inte...
Tur att jag har husse som tycker synd om mig när jag tittar på honom med mina sorgsna, bedjande ögon - då brukar det kunna trilla ner något gott när inte matte ser...

Mossig syrra

Då var det dags för lillsyrrans hyss nu igen! Idag kallade matte henne för mossig när hon tuggade mossa så det stänkte runt hela munnen på henne. Trodde att man måste vara gammal (som husse) för att vara mossig, men det stämmer tydligen inte. Lillsyrran är ju skitliten!
Matte, tror att du kanske borde ge Ida lite mer mat om dagarna - syrran äter nog bara mossa för att hon är hungrig... Och när du ändå ger henne mat, så kan väl lite gottisar slinka ner även till mig...? Snälla.....?????

Småsyskon - skitjobbiga!

Usch, vad jobbigt livet har blivit hemma. Aldrig får man, ensam, gosa med matte och husse - alltid ska den lilla snorvalpen tränga sig förbi mig. Och när jag, värdigt, går förbi snorisen skuttar hon omkring och retar mig - nafsar mig i skägget och i öronen... Morgnarna ska vi inte tala om - jag är morgontrött och orkar väl inte alltid busa med snorisar innan jag ska till dagis... *suck*
Men jag fräser ifrån, talar om vem det är som egentligen bestämmer... Tyvärr känns det mest som om hon bara flinar lite skadeglatt och skuttar omkring ännu mer då - verkar inte ens bli rädd för mig... *suck*
Och vet ni förresten vem det är som får skäll när det springs omkring i hallen och jag fräser ifrån? Jo, givetvis är det JAG som får ovett - jag, som är en så försynt och lugn hund... Fattar inte alls varför jag ska stå som syndabock för allt... Stackars lilla mig!
(Fast ärligt talat, det är lite kul med sällskap - men hon kanske kan lugna ner sig och inse att jag faktiskt är vuxen och inte alltid vill leka längre...)

Agnes 3 år