Ida - en liten gourmet

Lillsyrran har visat sig vara en riktig gourmet - och jag som trodde att hon inte verkade bry sig om vad hon stoppade i sig. Hon slukar ju allt - utan att verka tugga och känna smaker...
På promenader brukar Ida tugga på allt: pinnar, snöbitar och annat skojigt man kan hitta... Men igår kom hon in och tuggade på något - matte sa åt lillskiten att spotta. Vad tror ni studsade ut ur Idas mun??? Jo, en stor och fin snäcka med en snigel i... Inte vet jag var hon hittade den, men det krasade fint i munnen på henne...

Converse eller röda lackskor

Matte säger att lillsyrran, som får kramp av kylan ute, kanske ska få små skor - tycker jag låter kul... Undrar om det är Converse eller röda lackskor hon ska få... Själv skulle jag vägra att ta på mig skor - jag är hund, och är van att gå barfota. Nu längtar jag dock till våren - imorse var det -17 grader ute och skitkallt!!! Jag och lillsyrran ligger just nu inlindade i en elektrisk värmefilt - jätteskönt!!! Tack matte för att du lindat in oss...

Bara undrar...

...vem som bor under allt det där mjuka, vita som finns överallt ute. Jag ville kolla så jag doppade ner näsan i en grop - hittade ingenting. Så då dök jag ner med hela huvudet och letade - hittade fortfarande ingenting skoj. Matte kallar mig för ett litet snömonster - fattar inte varför... Kan det möjligen bero på att jag är helt snötäckt efter varje promenad?

Knastrar så mysigt

Oj, vad mysigt det är att gå ut på promenad när det finns frusen snö... Jag gräver ner nosen och tänderna för att knapra i mig den hårda knastriga snön... Helt underbart!!! Det enda läbbiga är att man blir lite kall i magen, vilket innebär att jag måste springa mig varm när jag kommer in. Tar hjälp av storasyrran för att få riktig fart, man bara retar henne lite så jagar hon mig och jag springer omkring i hela kåken och lever rövare... :-)

Ensamma med matte - hur ska det gå?

På fredag åker husse iväg till Indien och lämnar oss (vovvar och matte) kvar här hemma. Hur kan han göra så - inser han inte att vi kommer att sakna honom så mycket att vi nästan dööör??? *snyft snyft*
Matte i all ära, men vi vill ha en samlad flock bestående av både matte och husse... Och eftersom matte är en mörkrädd människa är hon inte mycket till stöd om vi blir rädda när det knäpper i kåken eller knakar i skogen vid promenader... *suck*
Jaja, hoppas dock att husse kommer ihåg att köpa roliga leksaker åt oss när han kommer hem. Såna där kuliga saker som inte hittas här hemma, vill ha leksaker som inte alla polarna har... Leksakerna får gärna pipa och låta jättemycket - sånt är skoj!!! Tycker dock inte matte, men det bryr inte vi oss om...

Vilka underbara dofter!!!

Imorse blev jag (Ida) lite putt på min matte - varför kan jag inte få njuta av alla goda dofter som finns i skogsbacken??? Det är väl ändå MIN promenad...?! Att jag dessutom råkade hitta något extra mysigt som jag ville rulla mig i för att få behålla doften kan väl inte jag rå för...??? Matte ryckte snabbt upp mig och kallade mig för snuskig och äcklig - själv tyckte jag att hon var sur och grinig...
Hoppas att farbror Ronny på dagis inte är lika grinig, för då kanske jag kan hitta något gott när vi är på promenad idag med honom. Kanske en liten harlort eller en fågelbajs - men det mest optimala vore om jag hittade en slemmig daggmask att gnugga in i pälsen... *hehehe* Ojojoj, vad matte skulle se förtvivlad ut då... *flinar rått*

Spöken i huset?

Usch, vad jag är rädd!!! Härom natten vaknade jag av att det knackade och knakade i huset, det skrek utomhus och jag kunde inte sova... Agnes sov som en stock - hon är verkligen jättemodig!!! Matte och husse vaknade - tror att de var lika rädda som jag var, även fast de inte sa något... Idag är det lika läbbigt, trots att det är dagsljus ute - det prasslar från altanen och ibland smäller det nånstans ute... Nä, nu har jag inte tid med det här - nu ska jag fortsätta skälla och skrämma iväg spökena...